Dag 153
Kategori: Allmänt
Av en hastig nickning och ett väldigt plötsligt andetag vaknar jag upp i mitt osköna, halvt om halvt sittliggande något nerhasade tillstånd, i en av biblotekets två beigea skinnfåtöljer. Som jag, med tanken på lightversionen av nackspärr jag nu känner av, verkar ha tillbringat en längre stund än planerat i (..gick även att uttyda på de ex antal sidor i Word jag med handen tungt på tangenten Ö genererat..)
De inpluggade hörlurarna är i full färd med att, rätt in i mitt huvud, på hög volym trycka ur sig kringmatchen från filmmusiken Gladiator (som så att säga kilat stadigt med mina högtalare den senaste tiden #kanintefånog).
Ska just diskret åter hasa upp igen (allt för att undvika att de vid bordet strax intill mig ska märka mitt ofagra powernapstillstånd) då jag av misstag råkar komma åt hörlurarnas runda lilla inpluggningsport till datorn (ja, i min otekniska värld har den/det inget mer logiskt namn än så) då volymen utan vidare accelererar. Går från behaglig till outhärdlig på ett kick!
Det är banne mig som att hela himla krigståget, från Gladiator, live traskar rakt igenom mina trumhinnor och i all hast drar med sig hammaren, städet och stigbygeln likt krigstroféer. Mitt diskreta upphasande övergår till att fara upp, i samma rörelse med båda händerna snabbt som ögat rycka ur hörlurarna (likt de vore glödheta och höll på att förorsaka tredje gradens brännskada i de som återstår efter krigsslaget i hörselgången) och råkar i denna manöver helt slita ur sladden från datorn.
..Nå väl, märkte de inte av mitt mosiga ofagra sovtillstånd nyss, så lär dom då observerat min plötsliga givakt till krigsmusiken.
//Elin