Vaknade en måndagsmorgon och tänkte idag får det bära eller brista. 12timmar senare låg jag åter i sängen, uppsagd från jobbet, just antagen till en skola 100mil bort och halva lägenheten nerpackad packad i en trave bananlådor.
08:34 Gud, varför gav du inte mig varken superkraften att kunna vrida tillbakatiden, stanna den eller förmågan att kunna göra sekunder till timmar. Jag menar, är det för mycket begärt? Det fanns ju till och med tre olika superkrafter att ge mig, å vad gav du mig.. jo första pris i tidsoptimistVM.
Tack vara det så blir det nu gasen i botten med vägbeskrivingen i högsta hugg. (..skulle jag under resans gång bli stoppad för fortkörning.. ja men då lägger jag bara huvudet på sned och säger precis som det är: ”Skyll inte på mig! Det var Gud som enbart hade tidsoptimistegenskapen tillgänglig när han skapade mig. Å ja, man ska leva som Gud vill.” #duskallickesynda).
09:00 Kliver ur (räser-)bilen som just parkerats vid det röda lilla skjulet där AnneMarie glatt står utanför och vinkar iklädd en vit farfars skjorta samt vitt huckle. Ser ut som hon är plockad rätt ur en Astrid Lindrgen bok! (..om man retuscherar bort glasögonen.. och snuset under läppen).
Efter att ha mosat ner mina raggsockbeklädda fötter i ett par av AnneMaries tofflor (där mina hälar prompt vill hänga ut en och en halv centimeter..) så lämnar vi den morgonkalla källaren och traskar upp för den knarriga trappan. Doften av svenska (IngridMarie) äpplen från korgen som står på översta trappsteget blir bara starkare och starkare.
Hinner bara komma in i rummet innan AnneMarie räcker fram något vitt mot mig. (Jaha ja, då får jag tydligen också agera Astrid Lindgrens gestalt.. Hoppas då det istället retuscherar bor mina utstickande hälar.. #farvälskoskav).
12:35 Efter att ha torkat purjolök, gjort godis av krusbär och saft av lingon så sitter vi nu kring fikabortet med var sin kopp egentorkat mynta te. (Till er som aldrig smakat mynta te så skulle man kunna säga att de smaker som.. som om du efter att ha borstat tänderna med mycket (!!) tandkräm sköljt munnen, spottat ut det i ett glas. Å ja sedan värmt på vätskan en aning. Hokus pokus, egengjort mynta te!).
AnneMarie lutar sig fram och berättar att det i grangården minsann finns ett företag som är snäppet vassare än henne på att torka mat. Men dom kör inte med takfläkten på max.. Nä de har minsann införskaffat sig en infratork!
Gud, när jag föds på nytt önskar jag mig varken superkraften att kunna vrida tillbakatiden, stanna den eller förmågan att kunna göra sekunder till timmar.. Näe jag önskar min en infratork.. Den verkar blåsa bort alla ens problem. Amen.
11:25 Kliver in, sluter ögonen och tar ett djup andetag. Ett så pass djupt andetag, att axlarna rikligt är uppe vid öronsnibbarna och vänder. (Tänk er som matadoren i Tjuren Ferdinand, när han får lukta på blomsterbuketten. Ja, jag till och med lyfte från golvet och körde samma trumvirvel med fötterna! ...eller a, ungefär så.).
Chokladdoften fyller mina lungor och jag vill inte andas ut. Väljer därför att hålla kvar.. å hålla var.. å hålla kvar. (..undra just hur många dödsfall Åres chokladfabrik har per år på grund av syrebrist, just här. Just på denna entrematta..)
Nä men here! Här kan jag inte stå drömmande och bli blå I ansiktet! Jag har ju ett matprojektarbete att ta tag i!
Andas ut, landar åter på golvet och traskar ifrån dödsbädden.
18:30 Med en stor kopp rykande hett te, några bitar mörk choklad (tack vare posten & pappa!) myser jag ner mig i min skrubb, med ullsockar (tack vare posten & mamma!) och en filt över axlarna (tack vare något stackars barn i Indien). Musiken ljuder svagt ur högtalarna (tack vare att dom är för sprängda för att dunka på med!) och snön faller lätt på utsidan (tack vare att änglarna gråter i minusgrader!).
Tar åter igen ett djup andetag och njuter till fullo. För jag vet att jag kan släppa ut luften, ta ett nytt andetag och känna samma rus (tack vare ventilationen som uppstått på grund av dålig isolering i skrubben!).
Man skulle kunna säga att det där med livsnjuteri har gått och blivit mitt heltidsjobb!
(tack vare.. tack vare mig!).
09:55 Nio femtiofem!! Holy dear! (Vem gjorde så att mina 30minutrar nu på morgonen enbart blev.. ja men typ fem?!).
Hoppar i kängorna, slänger väskan över axeln och drar på mig halsduken (som håller på att bli någon form av stryplina, då jag i all hast råkade vira den lite för hårt. #kanintekontroleraminstyrka). Hinner liksom inte notera att det duggregnar för än jag redan småsprungit (okej, kanske inte småsprungit.. tänk er mer något i stil med gång. #världensmestosexigastsport) de 100metrarna till bilen. Startar motorn och backar ut. Först då ser jag förödelsen av regnet.. välkomnar här med en dålig hårdag.
Förlåt farmor för att din bil just kör liiite snabbare än vad hastighetskylarna tillåter. (För övrigt är det inte hastighetbegränsningar, utan hastighetsrekommendationer.. från och med idag om inte annat).
10:25 Väl framme i Åre parkeras bilen, halsduken viras (varsamt!) kring huvudet (för att göra det bästa av hårsituationen) och jag tar löpet i regnet in mot centrum. In mot ICA. (ja nu är det ta mig tusan ingen gång som gäller. Inte enbart på grund av tidsbristen, utan även för att jag nu är på offentlig plats. Jag menar gång.. näe, det är ju inte vackert någonstans. Lite som om de börjat en långpromenad men fått skavsår i stjärten längs vägen och därför blivit tvungna att öka rumpvickandet för att öka friktionen).
Med ett krampaktigt tag om halsduken och med klumpig känglöpning så ekar mailtexten I huvudet:
- Förbered dig på att berätta om dig själv och dina erfarenheter. Stor del av intervjun kommer du själv att ha ordet vilket gör att det är en stor fördel om har klart för dig hur du vill sälja in dig till oss..
Shit.. det där med spontanitet känns idag som min grej.. ofrivilligt som min grej.
11:10 Stänger igen bildörren med en smäll. Tar ett djupt andetag (som luktar farmor så det står härliga till. Jag som trodde den där ”clean cotton” lukten från doftpåsen skulle döva detta. #billigskit).
Vrider om nycken och häller upp en kopp varmt grönt te från min tremos (ja, det är liksom Jämtlands motsvarighet till take away..). Känner lättnaden och ett stort leende komma över mig. Jag kunde alltså inte hålla mig borta från det längre än drygt två månader. Nu är jag alltså tillbaka. Tillbaka som ICA Elin. Samma som innan med ändå så olikt.
#nypåjobbet
06:33 Med kartan i vänsterhanden försöker jag med högern febrilt manövrera lampljuset inne i bilen. Men lampan rör sig inte en ynka millimeter.. Det där med karttydning verkar därför bli allt annat en easy peasy i detta mörker (eller snarare i denna kolsvarthet! Kommer det seriöst vara såhär dundermörkt tills skolan slutar i maj?! Ja ja, farväl hudfärg. Genomskyligheten, here I come!).
Nå väl, här finns ingen tid att spilla, jag har en färja att hinna med. Lägger därför kartan bredvid mig och litar på att magkänslan för mig rätt. (..tar dock i samma veva som jag lägger ifrån mig kartan istället upp min telefon och skickar slänger iväg ett sms.. En minut senare plingar inkorgen till, å jag har vägbeskrivningen svart på vitt i min hand! Ja men, mest i fall om att magkänslan skulle lägga av efter vägen.).
07:31 Men en stor bytta varm havregrynsgröt, med mycket kanel, i ena handen och en kopp rykande te i den andra, avnjuter jag en makalös soluppgång på färjan till Noderön. (Ja jag erkänner! Livsnjuteriet är så pass högt att jag just kände att Ernst-syndromet överbemannat mig. Tog därför, för säkerhetskull, en titt på mina fötter. Men kunde andas ut, inte barfota än!).
Jag är strax framme vid TivadsGårdsmejeri där ett av alla mina inbokade studiebesök, i arbetet om matkultur, kommer ske.
08:00 (Punktlig å allt!) Knackar försiktigt på den olåsta dörren (som lika gärna hade kunnat vara låst, med tanke på att den stora nyckelknippan sitter kvar på utsidan..) och kliver in.
Ingela är redan I full gång. 300liter mjölk ska idag bli till blåmögelost, å mina ostillverkarkunskaper ska gå från att ej existera till.. till.. ja men till att över huvud taget existera. (#bättreäninget)
10:15 Med högerarmen lätt vevande djupt nere i mjölkvisparkaret (finns det ens ett namn för ett sådant.. #kännermigtveksam) och den ljumna blåmögelostmassa upp över armbågen så förklarar Ingela att man vet när ostmassan är redo när det känns som att dra handen genom vatten med en lovikavante på…
O K E J . Den känslan! Jaha DÅ vet jag! Den känslan stöter jag ju på allt för ofta!
MEN för att inte verka helt lost i det jämtländska Lovikavanteträsket så meddelar jag att massan är redo för att packas i formar.
MEN för att inte verka helt lost i det jämtländska Lovikavanteträsket så meddelar jag att massan är redo för att packas i formar.
12:45 Hinner precis köra på färjan innan den drar iväg (kändes nästan som jag kom i en så pass hög fart att bilen flög, givetvis i slowmotion, från fastlandet och landade på färjan som redan var långt ifrån kajen).
Vrider om nyckeln och drar åt handbromsen. Känner mig precis sådär Ernstigt livsnjutarglad som på ditresan. Men jag har något som inte Ernst har, en mögeldoppad högerarm!
… och skor.
(#sugpådendu)
09:30 Piggt och alert traskar jag de 100.. nä 50.. nä men låt oss säga de 20metrarna (som det ju faktiskt är) till skolans gympasal. Det är söndagsmorgon och allt känns tyst och stilla (..eller dött och öde skulle man också kunna beskriva det. 100 elever har gått till att bli 12 nu under lovet).
Knappar in den fyrasiffriga koden till hallen, kliver in och later dörren gå igen med en small bakom mig. En smäll som skapar ett eko i den knäpptysta lokalen som får ribbstolar, ärtpåsar och rockringar att skaka. Alla redaskap vaknar till liv! Shit!! Detta är som att uppleva Toy story!! Precis som Toy story, fast utan leksakerna! (..ehm, blir inte mycket kvar av den liknelsen då kände jag just..).
…eftersom liknelsen (å där med leksakerna) försvann och lika så ekot i lokalen så får jag helt enkelt ta saken i egna händer. Här ska byggas hinderbana!!
11:15 Efter att ha hoppat över plintar, konkat på boxningsäckar, samt utgjort oräkneligt många burpees, armhävningar och situps så sitter hela gruppen, svettiga och härliga på golvet och avnjuter stretchingen. (Okej, hela gruppen är kanske fel att säga eftersom två droppade av under situpsen.. Å ja, avnjuter borde nog bytas ut mot genomlider..).
11:30 Trött & mosig traskar jag de 100.. nä 50.. nä men låt oss säga de 20metrarna tillbaka till mitt rum.Frågan är bara vart piggheten och alertheten tog vägen jag kände under just denna sträcka tidigare idag..?
..den måste ha försvunnit i samma veva som Toy story leksakerna helt enkelt.. (#givenförklaring)
10 poäng: Vi tar oss från den ”långa” korridoren in i en jättelik salong.
8 poäng: Direkt till vänster möts vi av bibloteket med en gedigen, fruluftsinspirerat, boksamling, med antika praktexemplar på både ”Flora i färg” & ”Fågelboken” (ej öppningsbara på grund av söndervittring..).
6 poäng: Fortsätter vi inåt reser sig en kolossalt maffig sekretär, även den på vänstersidan, med kraftigt tunga lådor (ej utdragbara på grund av klädtravar..).
4 poäng: Står vi vid huvudentrén och vänder istället blicken rätt fram kan man tyckas ana någon form av hantverksintresse genom den svarta antika symaskinen som vackert är placerad på den (bortsätt från dammet) kritvita 70-tals byrån (som säkert inte blivit urtorkad sedan dess). Å ja, även denna med kraftigt tunga lådor (även den ej utdragbar på grund av klädtravarna..).
2 poäng: För vi sedan blicken snävt till höger så skådar vi den lummiga, svagt uppvärmda (trots att det gigantiskt stora elementet jobbar i högvarv) relaxavdelningen, som dagen till ära (läs alla stunder på dygnet) är svagt belyst från det fönstret i snedtaket (ej öppningsbart på grund av igenspikning.
0 poäng: Tidigare var detta en HarryPotterskrubb som nuvarande ägare förvandlade till denna förtjusande salong, enbart genom lite hokus pokus och en sväng med sitt trollspö.
Sista skoldagen innan lovet. Känns lyxigt att ens kunna ha höstlov! Efter att de senaste fem åren ha arbetat så har jag liksom glömt vilka förmåner man har som studerande (har dock blivit påmind om dess olika nackdelar, så som en knaper inkomst, träsmak i baken i slutet av dagen, samt att man inte kan yttra sig om vad som helst med tanke på betygssättning).
Idag är det även sista lektionen i kulturförståelsekursen (sex veckor är redan passé, å mycket klokare har jag då inte blivit..). Vår lärare Hans tyckte att vi skulle ”knyta ihop säcken” genom laga mat från någon helt (!) annan kultur. Vilket visade sig mycket uppskattat i hela klassen (hela klassen, låter som att vi är väldigt många fler är fem..).
Spänning! Vilket land skulle vi få laga mat ifrån?! Kanske någon maträtt från någon urinvånare i något av alla de afrikanska länderna han besökt. Eller ja, kanske ännu bättre, någon inhemsk kryddstark gegga inspirerad från Indien. Som man får sitta på golvet och äta med händerna! Oboy, detta kan helt klart bli spännande!!
Hans startar overheaden (ja jag vet, dom används även i nutid) och lägger på receptet som avslöjar att vi kommer laga (!!)… kinamat.. Kinamat! Kinamat för mig är en grådassig wok av bambuskott & strimlat nötkött (totalt färglöst & smaklöst) givetvis serverat med ris.
Nåväl, smaklöshet & färglöshet släcker nog ändå våra hungriga magar.
Tre timmar senare och många (många!!) skålar mat senare är alla mätta och belåtna. Min bild av grådassig, otroligt intetsägande kinamat (oftast levererad i en vit plastförpackning med en rismängd som lätt skulle kunna utplåna hungern i hela Afrika) är nu som bortblåst! Hans färgglada wok med fläskkarré och egengjorda sötsura sås tog mig med häpnad. Å som om det inte vore nog bjöd han efteråt hem oss till sig (alltså till huset tio meter från skolan) på flamberade bananer, glass och indiskt te.
..nu förstår jag varför han ville att vi skulle vänta med att utvärdera kursen tills efter maten..! (#kammarhempluspoäng)
18:15 Öppnar byrålådan, kikar ner på de tre travarna med toppar (travar å travar.. med tanke på lådans ”höjd” så går det max, absolut MAX, tre toppar på höjd i varje trave. Å nu kanske ni tänker att jag viker ovanligt slarvigt & ovanligt fluffigt, men nej så är inte fallet. För tro mig, jag har provat att så kompakt det bara går trava fyra i höjd, vilket ledde till bottenlöshet i lådan. #silvertejplöserallt).
Öppnar istället nästa låda och kommer i samma stund på att jag redan dragit ut den minst fyra gånger under de senaste tio minuterna, utan någon som helst framgång..
Trycker till på telefonen, skärmen lyses upp: 18:19.
Holey dear!! Skolans Halloween maskerad börjar om 41 minuter och man skulle kunna säga att mina aktuella klädval i nuläget är:
• Näcken (fast instrumentlös)
• Eva (bortsett från ”bladtrosan”)
• Aborigin (bortsätt från höftskynke… å hudfärg)
Hum.. Drar för säkerhetsskull även ut den sista lådan ur byrån, som även den vart kring rotad i bara för några minutersedan. Sport BH, mjuksibyxor, träningstoppar, underställ.. Underställ. UNDERSTÄLL! Ja men ja, nu vet jag!
Snabbt som tusan hoppar jag i det helsvarta (tack och lov nytvättade) understället. (Eller hoppar var kanske fel ordval.. för att få en bättre verklighetsbild av situationen skulle man nog istället kunna säga att jag, utifrån den ”maxhastighet” som är möjlig, kränger mig i understället). Å just som jag drar den tajta resåren långt upp över naveln (Vem är ens skapt för att kunna ha denna modell. Midjan strax under brösten?) så hör du från nedervåningen:
- Näe, men satsade du på ninja. Den klassiska!
… å någonstans där, just som resåren på linningen släpptes med en snärt mot magen.. ja någonstans där grävde jag ner mitt aktuella klädval. (#tillbakapårutaett)
Vart är min fantasi när jag behöver den som mest? Den som så ofta är en hejare på att jobba på högvarv!
När jag står och skådar mig uppifrån och ned så slår mig tanken.. en tanke som tar emot. Riktigt mycket tar den emot.. Men för stunden ser jag ingen annan utväg.
Kvällens maskeradklädnad får bli katt. Ja, du läste helt helt rätt.. katt.
Det är liksom inte så att jag ogillar katter. Jag bokstavligen talat önskar att dom inte fanns.. Dessa lömska små fyrbenta hemskheter som kommer och stryker sig kring ens ben och sänder ut jag-är-inte-farlig-så-klappa-mig-gärna-budskapet. Men så är dom så snikiga att när man väl böjer sig ner och ska dra första klappel längst med ryggen, ja då, DÅ river dom till!! (å nu tänker ni kattägare samma sak: ”men då ska du få träffa min katt, för den är ABSOLUT inte så”. Men av egna erfarenheter så vet jag, alla, ja alla katter gör så.. mot mig.)
MEN det sägs att man bör utsätta sig för sina fobier för att komma över dom.. Så klär jag ut mig till katt, ja men då har jag liite svårt att undvika mig själv (invecklad mening).
Så halvt ofrivilligt (ja, man kan göra saker halvt ofrivilligt) binder jag Rasmus morgonrocksnöre kring midjan och svansar iväg.
07:00 Alarmet ljuder. Jag går från sovande till klarvaken på.. ja men, på mindre än en millisekund och under samma millisekund hinner jag även göra en helomvändning under duntäcket (ni vet sådär snabba moves som ninjas gör, SÅ rörde jag mig) för att tysta telefonen. Vill, med tanke på lyhördheten i våra skrubbar, inte väcka Annie.
DOCK händer något under mitt ninjarörelse som inte rikligt var planerad. Spotify startas och ur högtalaren pumpas ”Die young” med Ke$ha.. (vem har för övrigt placerat henne i min spellista..? Okej, jag kan i och för sig haft en dålig dag när den tillkom.. en rikligt dålig dag!)
Halvt invirad i täcket (som inte hängde med rikligt i vändningsprocessen..) ligger jag på sidan och småler. Die young.. känns lite ironiskt med tanke på gårdagens dödsdom.
Lyfter ändå upp telefonen skrollar runt lite.. å där, där är den. Spolar fram lite (heter det förresten spolar när man drar med fingret.. Känns lite kassettbandsvarning på det utrycket. #90-tal) refrängen går igång:
“I feel so alive, For the very first time..”
Dag 61 Tisdag
07:40 Inget alarm, ingen försovning (vilket jag dock borde prisas för om jag någon gång över huvud taget skulle göra.. #förmorgonpiggförmittegetbästa), utan ett helt vanligt nu-hade-jag-tydligen-sovit-klart-uppvaknande. (En minut av har gått och jag känner det redan, ja i hela kroppen känner jag det, att detta kommer bli en speciell dag!)
Sträcker mig efter mobiltelefonen och skriver, kisande.. mycket (!) kisande, ett sms till Annie:
- Good morning honey! Vad sägs om att göra en god frukost och mysa ner oss lite i soffan innan vi drar till bibban?
Hinner knappt lägga ifrån mig telefonen för än sms vibrationen drar igång:
- God morgon! Låter nästan för fint! Är strax klar ( :
(.. ja ja ja, de må vara höjden av lathet att skriva sms till varandra när vi har skrubbarna mitt emot varandra och alltså nu ligger.. tja en tre meter ifrån varandra. MEN vila är också viktigt.. har jag hört).
11:30 Likt tre kontorsnissar har vi nu ockuperat det stora bordet i ”tysta rummet” (som nu dock är allt annat än tyst) i bibban. Sekreterare Annie med penna och papper i högsta hugg, Fredrik mycket aktiv i diskussionen som vår chef (VARFÖR faller aldrig den lotten på oss tjejer..?) och med powerpointen i högsta hugg blir jag.. ja vad blir jag..? Äsch, låt oss säga art direktor (strunt i vad yrkets verkliga innebörd är. För bra, ja det låter det. Klingar liksom gott i munnen).
Sammanställningen av gårdagens två studiebesök är i full gång. Kilar snabbt över till rummet bredvid för att hämta ett A4 i skrivaren. Å just som jag sträcker mig efter pappret, känner jag ett ”pet” på min högra axel..
Vrider mig om och tittar.. Jag kan inte tro mina ögon!! Där mot axeln är den. Den gröna plasttandborsten som just kom att leda till min död!! Jesus Amalia, nu var det alltså kvitt!! (#dö #dödare #stendöd).
Dödsförklaring here I come..
Mordvapen: Plasttandborste (det kunde ju åtminstone vart en eltandborste, hade känts lite glamorösare.. om det nu går att få det så glammig över huvud taget)
Mordplats: Skolbiblioteket (med andra ord så lång ifrån ljust, luftigt och fräscht det bara går)
Mordoffer: Elin Olbin, Art director (Snyggt att jag ändå hann lösta en titel innan känner jag. Art direktor känns snäppet snyggare på gravstenen än arbetslös.)
..den där det-här-kommer-bli-en-speciell-dag-känslan som uppstod tidigt i morse skulle alltså visa sig stämma. Magkänslan kändes.. ja men låt oss säga snäppet mer positiv då, rosig om kinderna, varm och lycklig i min säng.. än nu, likblek, kall och bitter på ett illaluktande bibloteks golv.
10:25 Hela skolan är samlade för den traditionella infofikan som äger rum varje måndag 10.00. Mötet ska strax sluta då den sista talaren, Andy, lägger beslag på mikrofonen:
- Okej, nu är det såhär att från och med idag så börjar en väldigt rolig, underhållande och trevlig lek här på skolan, som involverar alla. Ni kommer få var sin lapp med ett namn på. Den personen som är skriven på er lapp ska ni helt enkelt mörda. Frågor på det?
(Jaha ja, mörda går tydligen bra enligt skolan alla regler och förordningar. Men alkohol får man då inte förtära. #bigno)
Andy fortsätter:
- Det finns dock några regler.. Mörda gör man enbart genom att vidröra sitt offer med en tandborste (..tandborste?!). Man är dock fri om man är barfota.
(Okej, nu ska vi se här Andy raring. Du är medveten om att det 1. Var i natt -11grader 2. Att en ”friluftsoutfit” ständigt inkluderar ullsockor? Samt 3. Ernst Kirchsteiger inte verkar ha några followers här?).
18:45 Befinner mig nere i gympasalen när Andy kommer mot mig med ett leende på (Oh my loard, jag är hans offer. Nu dör jag tandborstdöden! Kan jag kanske hinna slänga av mig mina svettiga gympadojjor?! #kardborrebandsskorsökes #gärnaomgående).
Bara en meter ifrån mig, fortfarande med samma skrämmande leende och händerna bakom ryggen, så drar han fram högern. Å där är(!!).. där är! Min lapp! Ingen tandborste så lång ögat når. Utan istället ett namn. Namnet på mitt blivande offer.
Kikar ner på den smala papperslappen som nu ligger i min hand. Mitt offer är utvalt. Inom kort är hen dödad. Inom kort är jag en mördare. Inom kort lär jag införskaffa mig en ny tandborste.
…hade för övrigt vart SÅ illa om jag var den första att dö.. Å här till råga på allt, jag menar hur kul är det när någon finner mig. Svettig, på golvet, med halvt panikuppknutna skor och One Directons ”Live While We're Young” pumpandes i hörlurarna (Ja, det finns faktiskt folk i min ålder som lyssnar på dom, å jag skäms inte för att jag gör det.. eller jo lite faktiskt).
11:15 På min färgglada trasmatta (notera för övrigt att den alltså INTE är vit) med sängen som ryggstöd, med datorn i knät, sitter jag och klickar runt på youtube. Ett klick hit & ett dit, en länk här & en där. Som i en liten bubbla där enbart 3minuters klipp existerar är jag, likt ett barn framför Bolibompa (heter det ens så nu för tiden..?), totalt fastklistrad. Fastklistrad med ett leende på läpparna. Musikvideo efter musikvideo löper av.
Jag vill också bli stylad, kunna sjunga och åka världen runt. (Lite raka motsatsen till mitt ”glamorösa” liv i skrubben så att säga). Men hur svårt kan det vara egentligen? Jag menar kan Håkan Hellström falskt sjunga sig in i svenska hjärtan, så kan jag!
16:50 Långt långt bak sitter vi. Ja, närmare bestämt på bänksraden näst längst bak. Det är så gott som fullsatt i Undersåkers stora kyrka. Konserten är i full gång. (Tack och lov för att det är konsert och inte filmvisning, man skulle nämligen kunna säga att vi inte löste förstaparkett precis. Så det där med att fint folk kommer sent är tydligen inget man bör anamma när det är fri placering. #jagserabsolutingenting).
Utklädda till olika Astrid Lindgren karaktärer står barnkören redo att sjunga sin sista sång. Alla är där Emil, Ida, Pippi och Karlsson på taket (å jag erkänner jag länge trodde flickan med den illgröna drakoutfiten hade missuppfattat temat. Halloween är inte än lilla vimsiga du. MEN det var i själva verket jag som var vimsig som inte insåg att det givetvis var Katla som tog ton där framme).
Pianot klingar åter igen igång och alla tar i. Tar i för kung och fosterland. Lite lätt falskt. Lite lätt överenergiskt. Men med mycket mycket kärlek. Ja, men precis på samma sätt som Håkan Hellström sjunger sig in i svenska hjärtan.
..fast på något sätt är ändå falskhet mer charmigt på en sjuårig neongrön drake än en tretionioårig göteborgare i sjömanskostym.
08:30 Kan inte tro mina öron när väckningsalarmet ringer från min rosa mobiltelefon som ligger på laddning på sängbordet (som för övrigt är någon form av trähylla som jag ställt på skrå, å vipps så blev det ett prima sängbord. Jo men lite Ernst är det över mig ändå). Min enda tanke när jag igår kväll ställde alarmet på 08:30 var ”å vem försöker egentligen jag lura? Så länge kommer jag ALDRIG kunna sova ändå”. Men tydligen är ingenting omöjligt!
Som om detta inte vore en förvåning nog så är jag även lika förvånad över att vakna upp till solljuset som tränger sig igenom snötäcket på mitt takfönster. Takfönstret som jag för övrigt första dagen bad vaktmästaren montera en rullgardin på, i och med min ljuskänslighet när det kommer till att kunna sova. Fick dock en förvånad blick och kommentaren ”ljuset kommer vara ditt minsta problem de kommande månaderna.. till och med det kommande halvåret”. (#idiotförklarad).
09:30 (prick) Traskar raskt, iförd snabba kläder, ner mot den stora parkeringen (som komiskt nog enbart rymmer ynka 18 parkeringsrutor) för att möta upp dagens löparsällskap, Calle. Å mycket rikligt, lika punktlig som jag (för en gångs skull) lyckats vara är även han.
Redan på håll kan jag dock ana en tydlig pigghet. (Typiskt! Jag som till och med tidigare la detta just för att han skulle vara mer eller mindre nyvaken, så att jag över huvud taget skulle kunna ha någon som helst möjlighet att kunna hänga med i hans tempo. För Calles dryga 2m mot mina 1,63m.. ja men ett litet steg för honom kommer vara likvärdigt med 4normalsteg för mig.. inser att jag kommer somna lycklig ikväll om mina ben överlever den kommande milen).
00:35 Placerad på "sängbordet" ligger nu åter min telefon på laddning. Placerad under täcket ligger jag nu åter i värmen.
Under dagen har sommardäck ersatts av vinterdäck (tack vare Rasmus skicklighet), min tidsoptemism ersatts av punktlighet (tack vare mobilens alarm), och mina ben ersatts av två gigantiska överkokta spagettistrån (tack vare Calles löparsteg).
12:37 Sitter i matsalen med händerna omslutna kring en stor kopp grönt te (som jag under den senaste minuten redan hunnit bränna mig på fem gånger utan att inse att det fortfarande är för varmt för att kunna tituleras drickbart.. Frågan är om det är en oerhört värmebevarande kopp, eller om det är jag som har minne likt en guldfisk..?).
plötsligt dimper det ner tre brev samt två stora paket framför mig.
- Någon har visst vart snäll och får julklapparna extra tidigt i år, säger Timmy och traskar trumpet vidare med enbart en räkning i handen.
(Julklappar i oktober.. Jo jag tackar! Detta kallar jag karma!)
Känner, klämmer, skakar lite försiktigt, helt utan att göra de minsta framsteg i vad innehållet kan tänkas vara (å här med ströks alltså både detektiv och spårhund från aktuella-yrkesval-listan).
15:40 Sitter nu på mattan i min skrubb med paketen framför mig. Ville riktigt få suga på karamellen av nyfikenhet gällande paketens innehåll, så har burit runt på dom hela eftermiddagen (okej, helt ärligt så var det mestadels för att få visa upp att jag minsann också får paket.. ibland).
Klipper försiktigt upp de båda kartongerna.
Min mamma är underbar! Hon är min andra hjärnhalva (troligtvis den halvan där minnet finns..). Framför mig ligger två av de saker jag är i störst behov av i dagsläget. Framför mig ligger ett nytt underställ samt två par ullsockar!
Ett leende sprids i hela mig. Ett leende med så mycket lycka i att brännskadorna från eftermiddagsens tedrickandet nu är som bortblåsta.
06:03 Vaknar ihopkrupen, med duntäcket uppdraget till nästippen, upp till ett ovanligt kyligt rum. (Hur svårt kan det egentligen vara att värma upp ett såhär få kvadratmeter??).
Börjar succesivt röra på fötter och ben för att väcka upp mina ännu sovande kroppsdelar. Råkar få vänsterfoten strax utanför täcket. Den dras dock lika fort tillbaka in igen. Ve & fasa!! Mitt rum är nu mera nordpoolen i miniformat.. minimalistiskt format.
Inser att jag denna morgon kommer få agera supersnabbt när det kommer till påklädning, för att undvika förfrysning eller en eventuell fastfrysning vid långsidan av sängen (som med tanke på rummet storlek även skulle bli bredvid fåtöljen.. och bredvid byrån.. samt bredvid sekretären. Jag kan med andra ord stå på samma kvadratmeter och nå.. ja allt).
Efter att i huvudet ha lagt upp en strategisk plan över hur morgonens påklädning smidigast bör ske så slänger jag av mig täcket och vidtar åtgärdet.
Utan att veta ordet av det står jag väl påpälsad, ja likt en mänsklig michelingubbe, nu utanför ytterdörren.
Å plötsligt känns mitt klädval inte alls så tokigt som när jag ”smidigt” skulle ta mig ur vår walk in closet (..som i själva verket är en iskall, mörk, liten förvaringsskrubb med en uppspikad rullstav för plastgalgar). För framför mig glittrar allt och är helt tyst. Allt runt omkring mig har under natten av snön blivit kysst!
När man befinner sig på en folkhögskola där vegetarianer (eller vegan om du är riktigt väl rutinerad. #respekt) springer runt med ekologiska secondhand kläder, sticknings-tygkassen över axeln och allt de lämnar efter sig är en svag svag arom från svanenmärkt duschtvål.. ja, men då känns arbetet att sträva efter att leva så miljösmart som möjligt som en självklarhet (..eller mer som ett indirekt tvång).
Tack vare miljöentusiasmen som här råder (bortse då gärna från sopsorteringen i vårt kök. Tur att inte husmor noterat denna!) är alla dagens lektioner ersatta av diverse aktiviteter för att göra oss mer miljömedvetna.
På mitt schema står det ”Lär dig torka mat” som förmidagsaktivitet (något som somliga på i vårt kök redan har anammat på köksbänken.. fast på sitt eget vis) och som eftermiddags aktivitet ”Vad är miljövänlig mat?” (varför känns det som majoritetet vid det föredraget kommer vara vegitarianer..).
Efter 90minuter av mattorkningsgenomgång slår Ann-Marie nu glatt ihop händerna och utbrister:
- ”Så nu ska jag inte prata mer om miljösmart mat för era fjällturer, utan ni ska itsället få provsmaka lite olika delikatesser!”
Två minuter senare med ett torkat potatisflarn fastklibbat i gommen, likt en smaklös oblat, inser jag att det där med delikatesser är något som kan definieras olika.. väldigt olika!
Kö. Kö. Kö… Kö till tvättmaskinen. Kö till torktumlaren. Kö i matsalen. Kö till duschen. Kö till spisen. Ja dagssysselsättningen idag har till.. tja, men låt oss i vart fall säga 90% bestått av just köande. (Så typiskt svenskt..).
Å med tanke på att jag tidsmässigt blev rätt skapligt sinkad i tvättstugans förste-man-till-kvarn-system så hann mina lakan inte bli helt torra (helt ärligt så ligger dem dygnsura i torktumlaren jag drog igång för 5minuter sedan), så fick jag gör det bästa utav situationen. Å friluftsmänniska som jag nu gått och blivit så rullade jag vant (läs ”vant”) ut min sovsäck och kröp i! (Räckte för övrigt, enligt pappa, med att jag köpte en flanellskjorta så hade jag klarat intagningsprovet i friluftslivet.. hade jag vetat det hade jag införskaffat en för längesen! Då hade jag sluppit detta vandrande och hajkande).
Så likt en larv i sin puppa, på tre bäddmadrasser (ja tre. Råkade på obestämd tid ”låna” en extra..) ligger jag nu här och hajkar inomhus i min minimala HarryPotter-skrubb.
Har hört att alla som testar på friluftslivets alla olika varianter efter ett tag kommer bli mer såld på någon variant. Så tack alla dagens köer, pga er har jag just hittat min hajkningsnisch! (#detfinnsnågotbramedallt)
Efter att ha vandrat i morgondis från gästparkeringen här i Glösas stenålderby så sitter nu hela klassen här i hyddan och lyssnar när Kurt (en glad, pensionerad liten farbror) just börjar sin predikan om stenålders kläder. (Gick de inte halvt nakna under stenåldern..? Känner att jag håller den frågan inom mig, för att undvika idiotförklaring).
Helhjärtat och med en stor (STOR) inlevelse börjar Kurt berättelsen om hur snömannen gick klädd, samtidigt som han långsamt (..snabbt om man är jämtlänning) börjar knäppa upp sin rutiga flanellskjorta.
Han lägger sedan ifrån sig den och går direkt över till att knäppa upp sina beigea byxor (vad är det egentligen med pensionärer och färgen beige? Det är som att de liksom hör ihop. Ser man något beigt komma gående, ja då är det bara att räkna med att det är ett russin på promenad).
Men vad nu! Just uppkliven på en bänk står nu Kurt, helt oberörd, med byxorna vid vristerna (Tack Gud för att det är så pass kyligt denna morgon så Kurtan valde dubbla brallor!). Från att ha suttit i en helt annan värld är jag nu plötsligt vaknare än vaknast (raka motsatsen till stendöd så att säga). Han förklarar att han nu ska gå från att vara Kurt till att nu bli stenåldersmannen JägareMård.
Plötsligt förvandlades den gråbruna stenåldershyddan till någon form av färgglad drag queen scen och den lilla glada, pensionerade farbrorn till sitt andra jag, JägareMård..
(Bör jag kanske be om en autograf, han kanske är den tredje och ännu okände medlämmen i AfterDark..? #likabraattvarauteigodtid )
10:35 Men en duns landar jag på rygg i sängen (okej, en väldigt dov duns.. om det nu finns något sådant).
Den nu allt för vanliga ”Hur hamnade jag egentligen här känslan” gör sig återigen påmind. För bara 30minuter sedan hade jag hela mitt pick och pack välmöblerat en trappa ner i mitt lilla enkelrum. Ett enkelrum inrett så ljust & fräscht att när man klev innanför dörren automatiskt tog av sig strumporna och fick Ernst-feelings.
För bara 30 minuter sedan hade jag inte påbörjat min flytt, å nu.. nu är den redan avklarad (Kanske borde sadla om till flyttare.. flyttlyftare.. möbelflyttare.. vad tusan heter det ens?). Säng, fåtölj, sekretär och byrå, allt fick plats! Ganska fantastiskt ändå vad 13kvadrat kan sluka!
Så nu liggande på rygg förstår jag, utan ens ha läst böckerna, hur Harry Potter kände sig..
..förövrigt inte varje söndagsförmiddag man går från att ha vart en barfota Ernst till att bli en funderande Harry Potter.. undra just vilka karaktärer det blir här näst.. Får jag önska (vilket jag ju får eftersom det är jag som faktiskt är lite av bestämmaren här) så önskar jag att gå från Harry till.. till.. till Teskedsgumman. Fatta hur stort mitt rum (/min skrubb) skulle kännas då!
..hade även kunnat ragga på Nils Karlsson Pyssling. #higefive.. eller aa.. #lowfive
19:00 På en trästol med en sådan gammal vävd dyna som riktigt stix genom byxorna sitter jag nu här omringad av ett sjuttio tiotal höraparatsbärande pensionärer (Förstår ni för övrigt hur många höraparater det är!! Framför allt med tanke på att flertalet till och med bär det i båda öronen..).
Jag tror helt ärligt aldrig jag vart i ett rum med så många permanentade hår på samma gång. Ett rum där det är så många stödstrumpor så blodcirkulationen går på högvarv. Ett rum där knälång veckad kjol och blus / skjorta och byxor med pressveck känns som det vinnande konceptet (#dagensoutfit). Ett rum där kaffedoppet består av minst sju sorters hembakade kakor och mandelkubb. Ett rum dit original som Sten-Arne, Gördis och Lars-Inge befinner sig i .Ett rum där det, kvällen till ära, ska bli aktion!
På rad siter vi nu här förväntansfulla på rad Maja, Sara & jag. Aktion som jag så länge velat gå på. Testa få buda hög och lågt. Ja men tänk att få håva in fynd efter fynd! (Kanske borde tagit bilen hit..).
19:30 ..tvåhundrafemtioelva kanelbullepåsar, ett trettiotal burkar hemgjord sylt, samt minst ett furtiotal utauktionerade toscakakor senare var det nu åter kaffepaus. (Denna gång bjöds det dock på traditionell ”smörgås med pepparsås”.. vilket bestod av en skiva vit formfranska med köttfärsås på som toppades med banan.. Känns lite som att det vid något tillfälle vart råvarubrist och det då ”kokats soppa på en spik”.. å ja denna soppa ledde till ”smörgås med pepparsås” grundades.). Tomhänta passar vi på att smita där ifrån. Dock med kläder vars kaffelukt nött sig in i tyget så pass väl att det lär sitta i lika länge som minnet av denna härligt konstiga kväll..
08:18 Dörren till skolans minibuss dras igen med en smäll. Jag är sist. Jag som igår föreslagit att vi kunde flytta samlingstiden från 8.30 till 8.00. Ja, så vi kunde kommit oss iväg till Norge 30minuter tidigare, för att få ut så mycket som möjligt av dagen. (#carpediemsåattsäga)
Men på grund av kampen med mitt lånkalsonetrassel på dass för tiominutersedan är jag ändå nöjd att det enbart ledde till 18minuters försening.
Nå väl. Vår lilla kulturförståelseklass är nu inbaxade i bilen som ska ta oss på en dagstur till Trondheim för att studera norrmän.. ja, du läste rätt. Studera norrmän.. (undra om det är som att gå på bio och att man alltså får popcorn.. eller om det mer är som att gå på zoo, så man alltså inte får mata djuren.. eller a människorna. #densomleverfårse).
12:13 Yrvaket med stans stelaste nacke (tack vare att jag somnat innan minibussen knappt lämnat skolans område, samt vaknat sådär fagert med huvudet bakåtlutat med munnen vidöppen minst tio gånger) så tar vi nu de första kliven på Norsk mark. (Låter stort! Som om vi rest land & rike runt för att finna obebodd mark.. å med tanke på det halvt nedstängda museet vi möts av så känns det så med..).
20:30 Dörren till skolans minibuss dras ännu en gång igen med en smäll. Trötta, möra och hungriga kliver vi ur bilen. Att studera norrnän var inte så givande som jag hoppats på.. Näe, jag får helt klart se till att det till nästa år ska ingå både popcorn ätande och djurmatning.
20:30 8killar 1 tjej. Alla på våningen är samlade, pepparkaksburken är placerad mitt på bordet och borgarmötet är i full gång.
Dagens första punkt är Hockeyspelsrummet. (Japp, vår våning har ett eget rum för enbart (!) ett hockeyspel. Ett spel som till råga på allt har blivit av med två spelare i det ena laget. #ojämnalag). Så efter att ha diskuterat och kompromissat slutar det nu med att vår våning istället kommer få ett TVspels rum. För husefridens skull kändes det bäst att inte ifrågasätta om detta var något som var nödvändigt att ha.
20:40 Med pennan i högsta hugg printar jag ner punkt efter punkt på vår ”livsnödvändiga-saker-vi-måste-ha-lista”, som sen ska vidare till husmor.
Stekpanna, grytunderlägg, glas, skålar, duschdraperi, duschskrapa osv (en skrapa har vi ju på sätt och vis en.. men William kunde tydligen inte kontrolera sin styrka vid vattenskrapningen här om dagen.. så ja, nu är den mer lämpad att nyttjas av dvärgar).
Läser högt igenom listan för killarna och känner att vi nog fått med det mest akuta förmålen. Men du utbister Adam:
- Men vaddå en projektor då?!
Projektor printas ner (även här enbart för husefridens skull), dock på Adams egna ”till-tomten-önskelista”. #dethanintevetharhaninteontutav
20:55 Mötet ska just avslutas då någon anser vi även ska önska oss sällskapspel. Men då kontrar Harald:
- Vi har ju ett, jag tror det heter kampen mellan könen. Man delas in tjejer för sig och killar för sig..
Ett sällskapspel, åtta killar mot en tjej.. Plötsligt känns det ojämnt fördelade hockeyspelet mer jämt än någonsin.
06:58 Tittar vänster tittar höger. Kusten är klar. Korridoren ekar dödstyst (kan det eka om det är tyst.. å vem startar ett eko om hen är död.. eller var detta kanske ett ordspråk jag just uppfann..? Nå väl, tomt & tyst är det i vilket fall som helst). Yrvaket slinker jag smidigt (eller snarare ”smidigt”) ut från mitt rum. Tassande försiktigt på tå banar jag vägen mot toaletten, som tack och lov enbart ligger 10meter från min dörr (hade aldrig kissenödig orkat med en långpromenad varje natt).
07:00 Väl där, väl klar och väl tvättad om händerna hör jag något.. What?! Det är inte möjligt! Några av killarna har vaknat och befinner sig nu i korridoren.. just utanför denna dörr..!
Det finns liksom timmar på killarnas dygn som inte verkar existera. Denna timme brukar vara en av dom. Vad har hänt med deras mat & sovklocka..?
07:10 Jaha, då har tydligen området kring toaletten blivit någon form av ställe att hänga på.. Passande!
Men alltså.. hur tusingen tar jag mig egentligen smidigast här ifrån utan att bli upptäckt.. med tanke på att jag enbart bär trosor!
Kanske kan öppna dörren lyckas, genom ett jämfotahopp, ta mig upp på hyllan tvärs över rummet. Sitta tyst och blixtstilla tills dom förflyttat sig.. (Kan dock bli en stel situation om jag blir upptäckt halvnaken på hatthyllan strax efter 07:00 en onsdagsmorgon..)
..eller vara kvar i mörkret, försiktigt låsa upp dörren, samt stå kvar i ett hörn inne på toaletten. Sen är det bara att hoppas på att även dom såhär dags på morgonen väljer att uträtta sina behov utan att tända taklampan.. (Kan dock bli ännu stelare om någon av dom går in, låser, tänder, kissar och SEN upptäcker mig! DÄR inne!).
..eller så ja a. Så får jag sitta här, vänta ut tiden och.. ja.. blogga.
Knackar försiktigt Adams dörr. Inget svar. Gör ett försök till, men denna gång med en lite hårdare knackning. Ingen reaktion, inte ett ljud, dödstyst.
Näe, mi casa es tu casa. Vi bor ju för tusan under samma tak (vilket ger mig rätt till att känna mig som hemma och traska in. En rättighet jag just gav mig själv).
Möts av ett mörker och kan någonstans lång in på vänster ändå ana Adams andning (phju! Tänk om han vart död.. hade haft svårt att tala mig ur den situationen känner jag..). Så jag smyger mig, likt en inbrottstjuv, inåt och möts av ett litet ansikte där i täckets fluffighet. (phju! Tänk om han vart naken.. hade haft ännu svårare att tala mig ur den situationen än dödsfallet..)
- Adam?
Tystnad.
- Adam??
Tystnad.
- ADAM?!?
- Jaaooo (ett ”ja” som på hans breda, VÄLDIGT breda, skånska lät oerhärt utdraget. Ja men lite som när en kassettbandspelares batterier började bli dåliga och talet gick i ultrarapid. SÅ lät Adam).
- Skulle du gå med ut å gå med mig & Annie??
- Jaaoo (samma släpighet..).. ge mig fem minuter.
Å mycket riktigt fem minuter senare (eller a.. 9minuter var det ju dock.. men fem föll sig liksom bättre i handlingen), så stod han där pigg & glad, likt en neongul ”Peppekaga” med lånad pannlampa…
..å ja, alltså väldigt omedveten om att han skulle mötas av 8gradigt regn på en kolsvart grusväg.
11:40 Mina nya vadningskängor (som var ett loppisfynd och därför ser proffsigt ingångna ut och, tack&lov, ger mig lite rätta ”välrutinerade-looken”) har nu tagit oss tre kilometer från skolans område. Helt klart en av våra kortare vandringar! (Tydligen kallas all form av gång här i trakterna för just vandring. Kan det vara för att ordet promenad inte hunnit utvecklas här än..? Bara att konstatera att det lär en evighet innan en Jämtlänning går en PowerWalk! #dagensslussats).
12:20 ..ordet picknick betyder liksom inte samma i mina hemtrakter som här känner jag..
Picknick på västkusten = I färgglada sommarkläder ska en fräsch sallad, färska frukter & bär avnjutas bakom stora solglasögon på en go filt i solskenet.
Picknick i Jämtland = I en naturfärgad fjällrävenoutfit ska en ekologisk tomatsoppa, knäckebröd & ost avnjutas vid en öppen eld på ett sittunderlag.
14:00 Nermosade på våra sittunderlag berättar BondeFredrik:
- ”Ja men i hagen vi befinner oss nu går alltså fåren, äter, bajsar och trampar. Äter, bajsar och trampar. Det är det som gör marken så bördig..”
Okej, en liten justering..
Picknick i Jämtland = I en naturfärgad fjällrävenoutfit ska en ekologisk tomatsoppa, knäckebröd & ost avnjutas vid en öppen eld på ett sittunderlag på ett vältrampat bajsunderlag..
..plötsligt känns vi mer som fårskallar än dom där lurviga 100meter bort.
09:00 Say what?! Klockan är nio (N I O !) och jag vaknade just. (Alltså just som i just exakt precis nu). Rullar runt på rygg och börjar fundera på när jag senast sov såhär länge.. Liggandes på rygg med en blick som stirrar upp i taket (eller taket å taket, än är det så pass mörkt att jag i och för sig inte ser taket.. Men det är ju där uppe någonstans.. borde vara om inte annat) så inser jag att ja a, det vart ta mig tusan när jag var krasslig i Januari som sömnen senast tog mig till klockan nio..
12:30 ..hur kan jag känna mig så bakis efter så många timmars sömn, och noll alkoholintag?! (föreställ er att tjugofem blåvita små smurfar har dansat afrikansk dans i ditt huvud hela natten. Ja men du vet den känslan. SÅ känns det i mitt huvud nu..). Det där med för mycket sömn är nog inte min grej trots allt..
14:00 Hur tusan hamnade jag här (en tanke som för övrigt dagligen slått mig under den senaste månaden)?! Insurrad i en klättersele ett ex antal meter ovanför marken balanserar jag nu med enbart fem centimeters fotstöd under höger foten. Här och nu inser jag att min klättringsoskuld är tagen… ehm, tagen av mig själv. (det där lät ju bara skruvat!)
17:35 Med ett leende på läpparna sitter vi nu här åter igen i bilen till skolan. Fingrarna bränner fortfarande, sådär som när man var liten och hade ramlat med cykeln på asfalten (något jag i och för sig lyckades med för några månader sedan. Inget jag nämner för folk dock. Bara reste mig, såg mig omkring och låtsas cykelvurpan aldrig skett). Jag kan inte, jag kan inte sluta le! Att en totalt monsterseg skjut-mig-gärna-i-huvudet-söndag, skulle leda till att jag under de senaste timmarna fått uppleva något som under så många år vart min dröm känns helt vrickat! Nästan lika vrickat som att ens kunna ta sin egen oskuld..
Somliga förknippar det nog med sig själv.. somliga förknippar nog med någon annan.. men alla förknippar det nog i vart fall med någon. (Å ja, somliga har nog redan läst den eftersom det var ett tagsedan jag skrev den.. men jag tycker fortfarande den är tänkvärd).
Du behöver inte vara brunett för att vara britht.
Inte träna varje dag för att kallas tajt.
Inte på instagram perfektion måla upp.
Inte 5 på morgonen vara pigg som en tupp.
Inte på facebook 2000 vänner ha.
Inte varje dag på topp va.
Inte behövt levt land och rike runt.
Inte ta åt dig när avundsjuka snackar strunt.
Inte i solarium fixa bränna på en halvtimma.
Inte varje tävling vinna.
Inte en miljon på banken äga.
Inte dig dagligen väga.
Inte lyckas fynda på varje rea.
Inte kunna tillaga en perfekt bea.
Inte behöva be om ursäkt för att ibland vara lite lat.
Inte utan recept kunna laga mat.
Inte kunna gångertabellerna utantill.
Och absolut inte tacka ja till saker du inte vill!
Så plocka bort alla måsten och begär,
Satsa istället på att göra sådant som håller just dig kär.
Annars du som pensionär inser att åren gått dig förbi likt ett stort kliv,
Just för att du ständigt lyssnat på alla måsten och inte levt just DITT liv.
10:00 Dörrarna slås upp till matssalen och 10-fikat levererar som alltid. Den stora fruktskålen står där den ska, te & kaffe lika så (å givetvis mjölken i alla former! Laktosfrimjölk, havremjölk, sojamjölk, låglaktosmjölk och ”vanligmjölk”.. om den nu kan klassas som så vanlig, med tanken på att 95% av eleverna verkar föredra soja-/havremjölk.. . Dagen till ära har dock skorpskålen bytts ut mot nybakta kanelbullar. (#MattantsMickeleverarar)
Lycka för näsan. Lycka för ögat. Å inte minst, lycka för magen!
10:30 Hela kulturförståelseklassen är nu inbaxade i lärarHans bil (nu lät det dock som vi lyckats få in en klass på.. tja en si så där 35pers i EN bil. SÅ var dock inte fallet. Nixpix. Snarare sex stycken i en sjumanna bil.. #benutrymmesomheterduga).
Destination Östersund börjar har & nu! (Å nej, det är inte shopping som står på schemat.. eller i vart fall inte enbart shopping.. Lite seriös utbildning ska vi allt hinna med.. I vart fall under en timma på ett museum. Sen.. ja sen måste ju resterande tid tillbringas till just livsviktig shopping).
17:25 I bilen på väg hem:
Harald: Kan vi inte köra någon sådan där bil lek?
Arwid: Ja!! Jag vet, vi väljer alla en färg så ser vi vem som kan se flest bilar i sin utvalda färg!
20min senare: Äntligen! Äntligen dyker den första bilen upp!! Å den är.. den är blå. En färg som ingen valt..
Oboy, detta kan verkligen ta tid! Var man såhär lättroad förr.. (#kännermigskeptisk)
Okej, man känner när det är en mansdominerande våning när det kommer till:
- Disken (sura oboyglas, halvt ur ätna nudelskålar, samt någon form av ”diverselåda” av köksredskap, ja en sådan låda alla kök har ETT exemplar av, som vårt kök lyckats få alla lådor som, #hejologiskt).
- Toalettlukten (VAD ÄTER DOM?!)
- Fotboll (när det väl är fotboll på TV, ja men då är det som hela världen stannar. Inget annat existerar. Järnkapasiteten är inkluderad i det stoppet med ja).
- Å givetvis Fifa (Hörde ett vrål här om kvällen, rusade ut från mitt rum och bort i korridoren. Vad tusan händer i Hannes rum?? Dör någon?! Väl där insåg jag dock att det inte var någon form av massmord utan bara ett nygjort mål. Ett ynka mål! Hur låter de då när det blir vinst??).
Så för att inte verka som argbiggan nummer ett här på våningen så satsas det nu istället på indirekt tillsägning. Som till exempel genom lappar!
Det är ändå rätt komiskt. För en månad sen öppnade jag brevlådan med en suck, hej räkningar! Nu, här på skolan, tar man omvägen förbi postfacket några gånger varje dag! Ja men bara för att det inte låg något där när posten just sorterats ut så betyder ju inte det att det inte skulle kunna dyka upp något senare under dagen. (Nu har det ju för visso aldrig hänt.. men ändå. #sålängedetfinslivfinnsdethopp)
Alla blir som barn på julafton vid postfacket. Alla är nyfikna, ska klämma, känna och gissa vad dom största paketen innehåller. Dock med skillnaden att man här vill få mjuka paket!
Så tack mamma för överlevnadskittet jag fick:
- Raggsockar
- Pälsmössa
- Tre stickade ulltröjor (Ja, tre!)
- Batterier till min bankdosa (som givetvis skulle passa på att dö nu. Något den aldrig gjort när jag befunnit mig i Kamerhusetstrakter.. #taskigtimening)
Tack även farmor för brevet från Spanien med inledningen:
”Hej lilla hjärtat! Ja, du kanske undrar över alfabetet här ovan.. Men du förstår, jag är inte helt säker på att du kan läsa min skrivstil”.
Efter 24 års brevväxlande mellan farmor & mig så kom hon underfund med detta. Hon är allt bra härlig!
..fast med tanken på den slående likheten mellan det vanliga bokstäverna och de i skrivstil så övergick detta plötsligt till en idiotförklaring av mig själv känner jag..
//Elin
P.S Vill du kanske skicka ett brev så är adressen inte längre ”Världens ände 1” Utan istället:
Elin Olbin FoF
Hållands folkhögskola
Hålland 290
830 10 Undersåker
07:40 Efter att ha använt mina stickade vantar som någon form av värmande slöja över ansiktet de senaste timmarna (som efter åtskiljaktiga kvävningsförsök kanske var en rätt dum idé trots allt..) så inser jag ändå att jag tagit mig igenom min första natt helt utan att frysa om resterande del av kroppen! Samt första natten helt utan att behöva baxa mig ur säckarna för att yrvaket i all hast råka kissa ner skorna i någon buske lite för nära lägerplatsen! (Gör helt klart framsteg i mitt skogsmullelevnadssätt. #svårtnöjd).
08:30 Fof led (Fjäll&Friluftsklassen med inriktning på ledarskap) anlände nyligen och står nu utställda likt militärer på diverse stationer (nja, kanske inte som militärer. Men fasen vad ballt om fallet så hade vart!). Paddling, vadning, badning, första hjälpen, rep kastning, you name it!! 20 min per station. Äntligen (!) nu snackar vi ett tempo helt i min smak! (Här med välkomnar jag även vår fösta rikligt strukturerade skoldag!)
11:40 Okej, här i Jämtland fångar man tydligen killar på ett helt annat sätt än vad jag är van vid.. (#kännermigskeptisk)
Vart är min repkastningsförmåga när jag behöver den som mest?! Nå väl, får helt enkelt satsa på att ta lärdom från klassens jägare, FilleFille. Välj ut någon på krogen, skjut`na så hon faller lagom hårt till golvet (undvik här helst att ta död på na), bli fotad med din fångst. Ja å sen e de bara att slänga upp´na på axeln och traska hemåt. (#ingakonstigheter).
15:20 Efter att ha lyckats slå klassens rekord i bilpusslingspackning (ja, det finns faktiskt ett ord som heter så.. nu gör det de om inte annat) så är vi nu redo att ge oss av på veckans tur. Paddling med inkluderad badning, vadning och kantring står på schemat. (..alltså, på sätt och vis låg jag ju steget före och gjorde därför av allt detta, i ett svep, redan förra veckan.. så jag känner att jag redan checkat av det där. DOCK på ett lite mer hard core sätt helt utan bastutillgång).
16:00 Jaha okej, en destination, 27 personer och 11 kajaker.. Då ska vi se här. Min väska på ryggen, någon annans på magen, några vattentäta kassar här och extra liggunderlag där. Ja just det ja, så var det alla matkassar också.. Hum..
16:08 Så, då var alla tacobröden ihoprullade och nertryckta i liggunderlagskorven, tomatpåsen fasthakad till höger på ryggan och köksredskapen till vänster. (Hej packåsna!!)
20:40 Oerhört ihop klämda sitter vi nu här kring elden. Ja, så pass tätt ihop att om en ska resa sig så lyfts automatiskt alla (..DÅ snackar vi för övrigt benmuskler!). Lägger huvudet mot Saras axel, känner värmen i ansiktet, kylan längst ryggen och alla koppar te i blåsan. (Varför så liten blåsa..? Varför sitter vi så ovanligt tajt... #knip).
22:40 I ett vindskydd, på rygg i dubbla underställ, på dubbla liggunderlag, i dubbla sovsäckar, i dubbla ullsockar till knäna, med en mössa som pricken över i:et till nattens outfit somnar jag vilken sekund som helst till ett dovt sorl från älven och en stjärnhimmel som ikväll verkar vara ovanligt nära.
..fast om det i natt förväntas bli noll grader.. Hum.. Ja, jag kommer helt klart bli ett praktexempel på en mänsklig michelingubbe inom en väldigt snar framtid!
”Hej! Kul att du vill jobba hos oss i vinter!
Detta år har vi fått in över 250 ansökningar varav vi kallat 25 på intervju. Av er 25 som får detta mejlet kommer ca: 15 få säsongsanställning hos oss”.
Den största förvåningen blev inte att jag var en an 25 utvalda.. nix. Den största förvåningen var att jag helt glömt att jag över huvud taget sökt jobb där! #minnesomenfiskmås
Idag är ÄNTLIGEN det dags!! Dagen med stor D som vi alla länge väntat på!! Åres höstmarknad!!
…japp, du läste helt rätt. En marknad. Mycket hysteri för 10pack enfärgade strumpor, polkagrisklubbor, billiga (bokstavligen talat billiga) neonfärgade linnen och tröjor med vargmotiv enligt mig. MEN jag fick snabbt lära mig att denna marknad, ojojoj, den skulle komma att vara något helt utöver det jag tidigare sett! (så för att slippa ”men lilla vän vet inte du var Åremarknaden är blicken”, men huvudet lätt på sned, så fick jag helt enkelt spela med. ”Jo, men klart jag vet vad marknaden är! ALLA vet väll markanden innebär?!”)
10.00 Butikerna slås upp. Provsmakningsvagnarna var uppraddade. Älg-, vildsvin- & renkött, tunnbröd & rotfruktschips, jämtländsk kolbulle (som för övrigt ser ut som någon ätit pannkakor med gråsten i, spytt upp det och sedan stekt det..), ja allt fanns där!
Men när vi stod där med hela Åres torg framför våra fötter insåg jag att lokalbefolkningen inte sett mycket mer av storstadsträngsel än ”hysterin” kring 10kvm Åretorg en höstmarknadsdag..
//Elin
P.S Blev dock idag ett par skidor&pjäxor rikare! #tarsnartminskidåkningsoskuld
Jag är en 24 årig tjej som en dag tröttnade på gym, jobb och den lilla orten jag bodde på.
Spontant sökte jag istället en Fjäll&Friluftslivsutbildning i Åre.. och kom in.
Har aldrig åkt skidor, äger varken sovsäck, vandringskängor, stormkök eller kompass, har aldrig fjällvandrat eller åkt långfärdsskridskor.
Så fram tills Maj har jag lite att beta av på min To-do-Before-I-die-list.
Följ gärna med på min resa !
