eliveli.blogg.se

Släpper långsamt mitt krampaktiga grepp som under de senaste 45minutrarna skonat mig från att, i denna guppiga terräng, inte glida av snöskotern (för att likt hundbajs förvinna djupt ner i snön för att sen kika fram när plusgraderna anländer och tar med sig töandet som ett vårtecken..)

Försiktigt gör jag ett tappert försök till att räta ut mina stela fingrar i de lånade vind- & vattentäta tumvantarna (som dock blir en knappt märkbar rörelse med tanke på vantarnas XXL storlek.. som osökt för mig tillbaka till tumvantes svårigheterna som barn, då ens absolut största dilemma, å ja även någon form av livsgåta,  var att få behålla jackmudden över vantarna som man just fått hjälp att lappa ihop..) 

Kliver varsamt, med stela ben, av den snöiga skotern med ett stadigt tag i Martins hjälpsamma hand (känner mig precis som Angelina Jolie som just smidigt, i en tajt klänning med lite för hög slits, slinker ur limosinen för att entra röda mattan. Precis så.. fast.. ja tvärt om då. Totalt tvärt om).

Ställer mig stelopererat i den porösa nysnön och får känslan av att jag liksom sitter gränsle över någon form av osynlig minihäst.. #mylittlepony

Böjer (i den mån det nu i all stelhet går) fram till guiden och frågar..

-         Ursäkta mig.. en liten frågar bara.. Var det någon form värme i handtagen? Säger jag och pekar mot handtagen på skotern (..eller det tror jag i vart fall.. men med tanke på mörkret som omslutit oss så skulle jag lika gärna kunna peka på någon av mina svartklädda kollegor, som i dessa OneSize overaller och med den otympliga hjälmen som pricken över i-et liksom känns som en stor drös klumpiga teletubbies..).

-         Ja men det stämmer. Kände du det? Svarar Sofia mig förvånansvärt piggt, samtidigt som hon smidiget stiger av sin skoter (utan så mycket som en tillstymmelse till osynlig häst mellan benen #rutinerat).

-         Jo ja tyckte mig ana lite värme ja.. (Inte så lite heller! Var tvärsäker på att min hansvett helt och hållet fått fnatt och gått bananas i XXLvantarna).

I den lånade teletubbies outfiten rider jag sedan, på minosynliga mini ponny, åter mot uthydningsstugan, lämnar i mörkret den snöbelagda skotern bakom mig och bockar i huvudet från min to-do-list av allt vad det där med snösökter heter. För gott !

//Elin