eliveli.blogg.se

Tänk dig att någon stadigt greppat en gammal flisig solblekt balkongsgolvsplanka och dratt den med full kraft, i ett smackande ljud, rätt i ditt bakhuvud… upprepade gånger! I ett huvud som efter gårdagens alkoholintag så att säga redan hade ett saftigt försprång på huvudverksskalan.

Den värken.. ja den värken, hälsade mig hjärtligt välkommen till denna tidiga morgon (å nej, jag hade inte så mycket som ett uns alkohol i blodomloppet eller solblekt träflis i bakhuvudet).

Likt ett förstaklassexpoterat brev på posten fanns den där, Stans huvudverk. (Stans å stans, här i norr verkar man säga by till allt. Så helt enkelt byns huvudverk!  ..fast, det där lät ju bara så lamt.. som om en gammal solbiten rynkig same, i sin lilla bruna kåta, godhjärtat smekt min panna och jojkat fram en påsmygande huvudverk, inte alls i klass med den flisiga plank-daskningseffekten jag nu innehar).

Men lika oförklarligt som smärtan anlände, ja lika abrupt försvann den (likt barnskrik upphör när föräldrar blåser på nyuppskrapade knän),  när det plötsligt i mitt postfack låg annan typ av förstaklassexpoterat brev. Eller snarare ett paket.. närmare bestämt två! (#lycka)

Ett från mamma, till bredden fyllt av mörk choklad, grönt te och nya trosor.
Ett från pappa, till bredden fyllt av kameraremmar, minnsekort och nya hörlurar.
(..ja, mina fantastiska föräldrar ser helt klart olika på det där med överlevnadskitt..)

Känns sannerligen som mamma&pappa, även på långt håll, fortfarande kan blåsa bort smärta..

..fast nu i någon form av 2.0 version.

//Elin