Dag 144
Kategori: Allmänt
Småhuttrandes bredvid min frostiga, stelfrusna bil står jag klumpigt småtrampandes (likt den berömda sidstegsdansen som utfördes på lågstadiediscona i sexan, då inträdet var hela 10: -, minimala ryggsäckar hängde på långt ner på varje tjejs rygg, hemmagjorda chokladbollar var förtäringen, de snyggaste killarna hade geléuppkammad lugg och SpiceGirls, Aqua & BackStreesBoys hittarna avlöste varandra och. #tamigtillbaka).
Med en hög hastighet pumpas bensinen in. Liter efter liter, med ett rusande tickande från räkneverket för literpriset som följd. (Sätter upp glasögonen på huvudet, någonstans mellan bråtet av hårnålar och tofsar, kisar till med ögonen, men har ändå svårt att urskilja de tickande siffrorna. Ser inte om det är en åtta, fyra eller kanske till och med en önskvärd nolla. Bra, där får glajorna sitta! ¤detmanintevetharmaninteontutav).
- Jaha, det är alltså fler än jag som kicksatsar veckan med att bli ruinerade såhär på morgonkvisten, utbrister mannen som på något sätt plötsligt uppenbarat sig på andra sidan kortterminalen och som i samma stund återförenar mig med verkligheten.
Småhuttrandes bredvid min frostiga, stelfrusna bil upphör nu mitt klumpiga småtrampande och blicken fastnar på mannens tandkrämsfnasiga mungipor.
Det är okej att titta över allt. Över allt men INTE där jag just har blicken.. men ändå kan jag inte titta någon annan stans!
..lite som att blygt försöka prata med en lågstadiekille på disco, utan att med blicken fastna på resultat av hans timslånga projekt med att med en liter gelé ha kammat upp luggen.
//Elin