11:58 Med snabba steg lägger jag kursen mot omklädningsrummet i samma veva som jag ”diskret” börjar klä av mig de rödsvarta ICA-arbetskläderna (..i den mån det nu är utförbart att klä av sig utan att bli upptäckt när jag likt en militär parerar min marsch rätt igenom butiken, såhär i rusningen på nyårsafton, då butiken förvandlats till någon form av vallfärdsplats för alla nyårsfirare. #icagoesmecca).
Hinner i förbifarten stämpla ut, innan jag i ilfart hunnit växla outfit för att hinna till nästa jobb som börjar om.. så att säga två minuter.

Slänger mig in i bilen som jag, med tanke på de 300metrarnas förflyttning, nätt & jämnt hinner starta innan jag åter dödar motorn genom att vrida om nyckeln. (Ja jag vet, det är sådana som jag som bidrar till miljöförstöring. Det är inte för inte som jag sopsorterar, återanvänder påsar samt handlar på loppis. #försökerstillamittdåligasamvete).

Smäller igen bildörren så det riktigt skångrar i hela bilen (…nej jag är inte dunderstark, även om det kanske uppfattades så.. Det krävs liksom inte så mycket power för att få den lilla fyrhjulingen att skaka till rejält).
Hinner fundera på vad kvällens uppgift kan vara för catering-firman jag titt som tätt arbetar för. Tänk om det är att till frack och långklänningsbeklädda gäster få servera skumpa och snittar vid 12-slaget.. Eller om det kanske är något kärleksfullt par som säger ja just denna kväll.. Eller..

Jag öppnar dörren som leder mig direkt in i firmans kök och möts (som alltid) av kockens effektivitet. Här är tillverkning av nyårssupér i full gång. Pilgrimsmusslor, löjrom, kräftor, räkor, hummer och hajmal avlöser varandra på uppläggningsfaten.

Hinner inte riktigt tänka innan jag kavlat upp ärmarna och påbörjat bestigningen av diskberget som oavbrutet växer.
Farväl frack & långklänning. Välkommen verkligheten!

//Elin