06:03 Sträcker mig mot rullgardinen och lyckas efter 8 ryck äntligen få till den rätta knycken att i vart fall rulla upp den halvvägs (eller rulla och rulla, det är lite mer som att, med vänsterarmen, putta en pensionär med rullator upp för en backe. #hejbakåtsträvare).
Till min stora förvåning blir det dock ingen skillnad (#totaltmörkerkvarstår). Det känns liksom som om jag i denna tystnad och stillhet vaknat upp till domedagen. Crap! Är jag den ena överlevaren?! Hur kul kommer detta bli på en skala?? (#gudhurtänktedudär)
Drar snabbt på mig snabba kläder och gympadojjorna (In case of, jag vet inte vad jag kommer mötas av, kanske måste springa ifrån något lik.. okej jag kände direkt att det där blev dumt. För 1: om det är domedagen och jag är den ena överlevaren så ja.. då är det inte mycket att springa ifrån. Å 2: lik känns inte så rörliga.).

06:05 Öppnar dörren och kliver ut. Tittar höger tittar vänster, vänder på klacken (..klacken? Känns inte som det ordspråket riktigt klingar ihop med mina smutsiga, före detta rosa, gympadojjor..) och går in igen. Domedagstankarna är bortblåsta, men hösten dock hitblåst..

//Elin