19:10 Anna-Lena, kvinnan med hörapparaten som först tagit betalt när vi anlände till biografen, sålt godis & dricka och som strax ska sköta filmvisningen, står nu och förklarar att hon hör väldigt dåligt så om ljudet på filmen har dåligt ”tryck” (och gör samtidigt den där traditionella högerarmsrördelsen, som om hon gräver med en liten spade i rabatten. Ja men liksom för att rikligt förstärka ordet ”tryck”) så bör vi bara vända oss till henne. Hon meddelar för övrigt att hon under hela filmen kommer sitta bakom Ulla.. Ulla vem?! (å jag som trodde jag var uppväxt på ett litet ”alla känner alla ställe”. Tjena, Skärhamn känns plötsligt som värsta metropolen jämfört med detta!)
Med tanke på att min klass stod för 90% av biobesökarna så förstår jag för övrigt varför filmen inte drog igång innan vi kom. (Vi har helt klart anammat det där med att fint folk kommer sent). Så dom två gamla pensionärsparen samt de tre 30+mammorna (som säkert lyckats lämna männen med barnen, så mammorna kunde unna sig lite vardagslyx!) fick snällt vänta in oss.

21:40 Ljuset tänds och jag kikar mig omkring, inser direkt att ”vad mysigt det ska bli med bio känsla” som existerade för drygt 1,5 timmar sedan (alltså då vi fortfarande var ovetande om att filmen handlade om en tysktalande farbror som hade biodling. Japp biodling) nu bytts ut till en ”äntligen slut känsla”.
NU förstår jag vad dom menar med att detta är en överlevnadskurs!

//Elin